Produced by Jari Koivisto
Berättelse
Af
L. Gust. Rylander
Bazarn & Norrbro.
Stockholm, Hörbergska boktryckeriet, 1849.
Förod.
Förra afdelingen:
1. I dalen.
2. Inom hus.
3. Ett äkta par.
4. Kammaren och Loftet.
5. Den första otåligheten.
t. En öfverenskommelse.
7. Jagten.
8. Jägaren i skogen och vid hemkomsten.
9. Köpet.
10. Två slags gnabb.
11. Fisket.
Sednare afdelningen:
12. Sorgen.
13. En förvisning och ett återseende.
14. Fången.
15. Vakten.
16. En högtid.
17. Ragnar.
18. En timmas regering.
19. Calle.
20. Syskonen. Slutet.
Då jag för elfva år sedan skref mitt första arbete, kunde detnaturligtvis icke skickas ut i verlden utan förord.
Sedan dess har jag ej vågat vädja till allmänhetens tålamod, ty utanfråga är det för mycket begärdt att en öfverseende läsare skallsysselsätta sig icke blott med författarens verk, utan äfven med honomsjelf. Men vid närvarande tillfälle, då några ord icke torde vara urvägen, ser jag mig nödsakad att ännu en gång anlita detta vädjande,likväl med bifogad försäkran att — derest ingen tvingande nödvändighetinställer sig — jag icke på ytterligare elfva år skall återkomma mednågot förord.
Ett sådant löfte vill egentligen säga detsamma som att aldrigåterkomma … ty hvilken författare skulle ej efter tjugutvå år vara såtotalt ammalmodig, att han tryggt kunde skrifva hvad som helst utan faraatt bli läst!
Men för att icke borttappa detta nu vederbörligen förordade förord, såtorde vara skäl att omnämna anledningen till detsamma.
Hvem har ej sett dessa elegant utstyrda skåderätter, som i julveckanpresentera sig i de litterära charcuterierna, hvem har ej köpt dem ochhvem har ej kastat en nyfiken blick på de grannlåter, hvarmed de äroornerade.
Men — för att uttrycka oss utan bildspråk — hvem känner ej att hvarjeliten bok, som utkommer i och för julen, måste vara "illustrerad"med plancher! Och hvem känner ej att tillverkningen af sådana ickehunnit synnerligen långt hos oss, en omständighet, som föranledtvåra förläggare, hvilka äro ett fiffigt slägte, att reqvirera dennanödvändighetsvara från utlandet!
Må nu ingen rättsinnig menniska undra öfver att ett något bizarrtförhållande härigenom uppstår!
Personalen till våra kalendrar och öfriga julböcker kommer nyskapadoch — icke nog härmed — äfven fullt färdigklädd från främmande land,och för oss arme författare återstår ingenting annat än att i dessadöda väsenden inblåsa det erforderliga lifvet samt derefter ställa demi möjligaste bästa harmoni sins emellan, om de än i afseende på såvälvarelse som sysselsättningar — ty till råga på allt ha de äfven vissagöromål för sig — synas aldrig så oharmoniska.
Härmed tillgår sålunda:
Förläggaren, d.v.s. egaren af kropparna, vänder sig till någonskriftställare, som han anser i stånd att åtaga sig Prometheibefattning, hvarvid han yttrar sig ungefär sålunda:
"Jag har införskrifvit några högst magnifika stålgravyrer, dem jagönskar att få skrifvet öfver, så eller så många ark" (antalet nämnes)."Jag har låtit borttaga den utländska underskriften och ditsatt ensvensk — det kan bli en ledning